Isande Kyla

”Nödläge!” ”Jösses! Vem sköt henne?” ”Vet inte.” ”Vilken röra.” ”Det är bäst att vi ringar doktor Warburton.” *** Skarpt ljus. En stickande, antiseptisk lukt. Smärta. Illamående. Känner mig så svag. Katten, vem ska mata katten? ”Marlowe.” ”Hon babblar.” ”Hon har förlorat mycket blod.” Mörker. ”Har vi förlorat henne?” Jag vill inte dö! *** En virrvarr av bilder. Min mor, min far, men hans ansikte är suddigt. ”Pappa!” Inget svar. *** En man med bister uppsyn och en spruta. ”Jag ska få dig att somna. Du kommer inte att känna någonting. Räkna nedåt från tio.” ”Tio, nio, åtta...” *** Mardrömmar, mycket levande, alldeles för verkliga. Så förvirrad. Så svag. *** Fjärran röster. Skratt. En sjuksköterska, leende, lugnande. *** Alan, tårar i hans ögon. ”Gråt inte, Alan. Gråt inte...” *** Smärta överallt. Kan inte röra axeln eller armen. Väldigt trött. Fler mardrömmar, för mörka att tänka på. Gör så att de försvinner... *** Svettas. Drunknar. Jag flämtar till, som om jag andas för första gången. Blinkar, vaken. Drar efter andan. Försöker resa mig, men det gör för ont i huvudet. Faller tillbaka på kudden. Jag har ont överallt, men jag lever! *** Jag levde. Men med en snöstorm som håller staden i sitt grepp och en okänd lönnmördare som kommer allt närmare så står jag inför det farligaste ögonblicket i mitt liv och den mycket verkliga utsikten att uppleva dödens iskalla kyla.